Lämnade Martin vid tåget i morse och det kändes jättekonstigt, för ena sidan av mig är superglad för Martins skull och jättelycklig över att han fått denna chansen. Medan jag samtidigt är jätteledsen över att han åkt. Kommer sakna honom så otroligt mycket. Men jag har redan börjat räkna ner och om 75 dagar kommer jag stå och vänta vid perrongen när tåget rullar in och Martin äntligen kommer hem =) Längtar efter den dagen!
*LOVE*Puss/Åsa
Kämpa på gumman, 75 dagar kommer gå som ett litet kick, nu är det förresten bara 74 ;)
SvaraRadera